Dom kostar alla pengar man har, dom tar all tid man har och dom kan vara ett återkommande trätoämne i hemmets lugna vrå.
Dom är orsaken till förfrusna fötter och händer om vintern och får man någon gång Ryggskott beror det helt säkert på att man själv, helt sonika, lyft en 300 kg tung höbal.
Hur många gånger har man inte, i ren frustration över sin okunskap, gråtit så snor´n runnit och anklagat allt från ridhusunderlag till stigläder.
Dessutom blir dessa kusar inte lika gamla som oss och en dag står vi där,öga mot öga med det allra svåraste och tyngsta beslutet vi hästägare är tvugna att ta..... det är dax för pållen att bege sig till Trapalanda.
Än en gång rinner tårar och snor och hjärtat blöder. Aldrig mer, säger man men lik förbannat står där två veckor senare en ny fyrbent Pälskling.
Trots beslutet om att i stället börja samla frimärken och på sin höjd (!) ha en å annan Guldfisk.
MEN...
Vi har dom därför att vi inte KAN leva utan dem.
Vi har dom för den där stunden då allt bara fungerar.
Vi har dom för den mjuka pälsen och de vackra ögonen.
Vi har dom därför att samspelet med 600 kg muskler inte kan jämföras med något annat.
Vi har dom för att dom får oss att skratta så tårarna rinner OCH
Vi har dom därför att om dom en gång satt sitt hovavtryck i vårt hjärta går det aldrig någonsin mer att ta bort.
Just nu öser regnet ner här i Järvsö och dagens ridtur blev en lugn lunk runt Ängarna....Lite frustrerad över att inte få till någon ordentlig träning.
Men rätt vad det är dyker väl solen upp och då är vi på´t direkt. :D
Bilden nedan består av min högt älskade Black Ribbon alias Ribbson som numer galopperar frisk och stark i Trapalanda. En Ängel under hela sin livstid och fruktansvärt saknad och för alltid vansinnigt Älskad!!!!
 | |||||
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar