Red i går kväll och det gick inte strålande direkt. Både Dundret och jag är lite mörkrädda så den fina trav jag hittade häromdagen var totalt försvunnen, kanske inte så konstigt då jag själv var spänd som en fjäder och såg potentiella faror i varje dike. Dunder är ju en gentleman och för att ta bra hand om mig var han redo att fly, snabbt och smidigt som blixten, från alla dessa faror.
Självklart blev han därför förvirrad då det från min trut hela tiden kom saker som: luuugn och fiiiin och Ptroooooo grabben medans kroppen skrek: Fly min springare,FLY!!!
Inte lätt för små Dunderpojkar att förstå vad kärringen på ryggen egentligen vill!
Annars tycker jag Pållen börjar hyfsa till sig riktigt ordentligt, sommarmagen är nästan borta och rumpan har musklat på sig, han är rörligare i bogarna och ryggen ser fin ut. Jag upplever honom "kortare" och mer samarbetsvillig. Kanske har månader av skrittarbete ändå äntligen börjat ge resultat. :)
Ramlade häromdagen in i en diskussion ang. detta med att omplacera och sälja djur. Hästen som denna gång ska säljas (omplaceras) har bytt hem 7 (!) gånger,VARJE gång har den kommit hem mager,eländig och overkad, den är otrygg och stressad (självklart) den väver kraftigt, den bits och har problem med magen, den är 18 år och har gått många år på travet, den har dåliga senor fram och krubbiter. Den enda anledningen till att denna häst fortfarande lever är ägarens brist på ansvar, i alla fall enligt mig!
Det finns många engagerade människor därute, människor som vet vad dom håller på med och som inte är rädda för det ansvar som kommer med ett djur. Det finns fantastiska organisationer som hjälper och oplacerar djur på rätt sätt- ALL heder till dessa, dom gör ett fantastiskt jobb.
Till alla er "djurmänniskor" som av ren själviskhet och någon form av egenuttalad helgonglorifiering håller på och dravlar med djurs liv och hälsa- Skäms!!!
Och det var allt från mig i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar