Dunder och Malin i ridhuset

Ett steg i taget...

Fick en fråga om hur långt Dunder och jag kommit och hur vi tagit oss dit vi är i dag.

Vill börja med att säga att vår väg varit lite krokig men väldigt,väldigt lärorik och spännande. Vill också säga att jag är ytterst målinriktad och ganska konsekvent då det kommer till min häst och ridning. Jag rider nästan aldrig iväg utan att ha en färdig plan.

Då Dunder kom till mig var han ganska så mycket "upp i varv". Han kom från ett arbete som travhäst och han var van vid träning i högt tempo. Jag fick alltså börja med att dämpa honom. Jag hade lite för bråttom och fick lära mig backa och ta det lugnt.
Det första 1,5 året skrittade vi otroligt mycket, vi gjorde MASSOR ( och då menar jag verkligen massor ) av övergångar och vi red ofta i kuperad terräng. Dunder behövde ( och behöver fortfarande ) stärka sin rygg och jobba med sin bärighet. Han måste lära om från att ha lagt bakbenen bakom och utanför till att lägga dem under och in. Traven har varit ett gissel och jag har slitit ( och sliter fortfarande) med min sits. Jag behöver stärka bål och mage och bli mindre vinglig däruppe.
Dunder behöver jobba med att hitta takten och bärigheten och är inte jag tillräckligt stadig kan han omöjligt fixa det.

Jag har väldigt sällan ridit på ridbana eller i ridhus, alla de övningar vi haft användning för har vi med lätthet kunnat genomföra ute.

Då han dämpat sig och börjat lyssna fortsatte vi lite försiktigt med böjning. Jag red rakt fram och Dunder fick försiktigt böja och ställa åt de olika hållen. Han hade inga problem med att böja åt vänster ( vanligt på travare då dom går fort i vänster varv på doserade banor.) Att böja åt höger är dessto jobbigare, vänster sidan är kortare och det är förklaringen. Här var tömkörning ett ovärderligt hjälpmedel.
Det största problemet sen var, att så fort skänkeln las till for Dunder iväg i full fart. För honom betydde nämligen skänkel på full fart framåt.
I skritt fick vi nu bekanta oss med skänkeln och sakta,sakta började han förstå dess betydelse men än i dag får jag vara försiktig med mina ben. För mycket tryck gör honom förvirrad och stressad.

Hur som helst, nu har vi kommit så långt att vi börjat känna på galoppen. :)
Dunder får aldrig, på villkorsvis, fara i väg och i full fart rusa in i den gångarten. Jag har väntat på att han skall vara så pass stark och redo så vi kan fatta galopp ur en arbetstrav.
Att jaga, eller ännu värre gunga, in honom i galopp är för mig helt otänkbart. Ska vi lära oss ska vi lära oss ordentligt.
Ska dock erkänna att jag vid TVÅ tillfällen låtit honom slängtrava in i galopp men det är ingenting jag kommer att göra igen.
Han har den senaste veckan fattat vad det är jag är ute efter och vid senaste ridturen gjorde han en klockren fattning för vänster skänkel och behöll en underbar galopp i ca 500 meter. Jag är så otroligt stolt och glad.

Många kommer nu att höja på ögonbrynen och fundera på om det verkligen är rimligt att hålla på i nästan TRE år innan man börjar galoppera och till er vill jag bara säga att JA, för oss är detta väldigt rimligt. Alla har olika förutsättningar och för att MIN häst skall hålla och vara min källa till glädje under många kommande år är det såhär det måste gå till.
Jag har lagt Dunder på en FEM års plan och målet om fem år är att jag skall ha en häst som är fullt ridbar i alla gångarter och Dunder skall ha en ryttare som sitter som hon ska.

I början av April ska vi äntligen ( Ja jag har längtat ) till ett Ridhus och rida för en mycket duktig tjej. Det är dax för ett steg till och jag är otroligt förväntansfull ( och ödmjuk ) inför det som komma skall.

Njut av era hästar och lägg det enorma egot och den jobbiga prestationen åt sidan för jag lovar er att framstegen kommer så mycket fortare om man bara vågar tillåta sig slappna av.
Hästar skall vara ren glädje och kärlek! ALLA kan, det gäller bara att våga. Våga vänta och våga fråga, våga erkänna fel och våga ta hjälp.
SE din häst och dig själv nästa gång för tillsammans kan ni uträtta stordåd. :)

Fridens!

Det behövs inte mycket...

för att göra en ägare till en ridtravare glad :) I söndags red vi iväg för ridhusträning. Flisan har, vad jag vet, aldrig varit i ett ridhus. Dundret har upplevt det en gång, och då var han alldeles till sig över speglarna. - 21 grader var det när vi skrittade iväg. Redan efter 5 minuter var våra fingrar som stela pinnar och vi försökte på alla sätt tina upp dom. Känslan när värmen sakta återfinner sig är inte skön. Smärtan är nästintill olidlig!

Hur som helst gick det jätte bra att komma över bron, inte så mycket trafik så tidigt på morgonen.
Hästarna skötte sig förvånansvärt bra i ridhuset. Visst, lite läskigt och konstigt var det, men inga större utspel eller intresse av den stora flocken i hagen utanför.

Elin kom och vi tränade lite på min sits ;) Nästa gång kör vi på riktigt!

Efter vår bokade timme red vi hemåt igen, nöjda och frusna. Så kom vi till brojäveln igen då! Jag och Flisan red innerst för jag inte riktigt litar på henne när det kommer bilar.. men då var ju problemet att min höjdrädsla gav sig till känna. Panik, illamående och nästan hyperventelation! Som tur är pratade Malin med mig och försökte få mig att glömma det läskiga. Över kom vi och jag fick en till sak att vara nöjd och glad över :) I made it!!

Som sagt, det behövs inte mycket ;) Vi är supernöjda över våra hästar, det gick bra att ta oss dit, hästarna skötte sig i ridhuset, inte mycket mer än så, men så stolt man blir! :)

Vet inte riktigt vad jag gör här men förmodligen försöker jag rätta till mina stela fingrar :)

Kram/ J

Pilates

Pilates är inget nytt begrepp då det uppfanns för över 100 år sedan och utvecklades för att öka flexibiliteten,styrkan och kroppsmedvetenheten hos Balettdansare.

Pilates för häst inriktar sig på precis samma sak och de övningar vi i dag har använt sig av är framtagna av sjukgymnaster i storbritannien.
De två främsta är Hillary Clayton , dressyrryttare på Grand Prix nivå och veterinär, och sjukgymnasten Narelle Stubbs.

Våra hästar behöver verkligen stärka sina kroppar för att vi skall kunna öka prestationsnivån.
I dag provade vi Pilatesövningarna för första gången.

1) Att be hästen sträcka halsen uppåt och nedåt bidrar till att man öppnar upp nacken, en bra övning för hästar som behöver förbättra sin överlinje och stärka sin bröstmuskelatur. En stark bröstmuskeltur är avgörande för en självbärnade häst

2) Plumsa i djupsnö stärker bukmuskelatur och rygg, att få göra det utan en ryttares belastning från början är bra. Dessutom är det bra för ryttaren att plumsa bredvid, hjälper till att bättra på flås och styrka. ;)   

3) Att lyfta ett ben då hästen står i uppförsbacke belastar hästens bakdel. Den måste använda alla muskler för att hitta balansen och inte tippa omkull. Bra övning för bättre bärighet på bakdelen. Hästen får inte luta sig mot dig eller hänga i din hand, den skall stå själv.

4) Att be hästen böja sig runt är en rörlighetsövning som stärker och mjukar upp det viktigaste bukmusklerna.

 Detta var några av det övningar vi blivit tipsade om, en femte var att parkera Pållen i nedfösbacke och sedan be den backa MAX ett par steg från början. Det är en stabilitetsövning som stärker bukmuskelatur, ryggmuskelatur och bogmusklerna. Övningen förbättrar öven hästens möjlighet att lyfta sin bröstkorg.

Detta var roligt och har det den utlovade effekten kommer jag fortsätta med detta forever and ever. :D

Fridens.