onsdag 29 augusti 2012

Min Lillasyster,Tränare och allra bästa vän!


Då jag skulle fylla 11 år fick jag en Lillasyster. En skrynklig, liten och skrikande sak med ett supersött överbett och små storkbett i nacken.
Jag kan gå genom eld för henne ( det kan jag iofs för hela min familj ) och resan som Storasyster till denna lilla Juvel har inte alltid varit enkelt. ;)
Hon föddes med Humör den damen, humör och en vilja av stål. Brutalt ärlig är hon också. Låt mig säga så här, hela hon har varit en Berg och Dalbana att följa och jag är oerhört STOLT över den människa hon blivit.

Jag drog  med henne ut i Stallet så fort hon kunde gå och hon visade tidigt att hon var född Hästtjej. Jag är en väldigt dålig pedagog och hon har gjort det bra som stått ut och orkat fortsätta. Hästarna hon red som liten var allt annat än Barnvänliga. JAG lärde mig inte ett dugg och utsatte senare min egen dotter för samma typ av hästar, hon rider inte alls i dag.:P

I dag är min Lillasyster Vuxen och har två egna barn. Hon är utbildad Pedagog ( nämen! ;) ) och Förskolelärare och rider fortfarande.
Hennes vackra Birk är mitt alldeles egna Avelsprojekt och att se dem tillsammans värmer gott i hjärtat.

Även om min syster är mycket yngre än mig är hon LÅÅÅÅNGT mer utbildad då det kommer till Ridning vilket jag de senaste åren utnyttjat så mycket jag bara kan. Hon är en mycket bra Ridfröken, inget tjafs utan raka besked. Det gillar jag!

Att hon sedan , väldigt pedagogiskt, ifrågasätter mitt val av hästar ser jag bara som omtanke och ett mått av oförstånd. ;) Hon är trots allt Yngre och Kära Nån......Jag väljer ju alltid hästar med Hjärnan....eller hur va det nu egentligen?

Hur som helst, jag älskar dig lillstrumpa och jag är tacksam för att du finns där!!


1 kommentar:

  1. härligt skrivet malin! Man kan verkligen känna familjekärleken i texten <3
    Kram Monica F

    SvaraRadera